Dougias in the World

Dougias blir till

"Dougia är det grekiska namnet för tunnbanden som håller ihop en trätunna och Dougias är namnet för tillverkaren, alltså tunnbindaren."

År 1891 Evaggelos från Sparta i Grekland, 19 år gammal enligt ett födelsebevis han hade fått från Kyrkan, var kär i 18-åriga Eirini, dotter till Maria och Menelaos Karakostas ägare till Spartas tunnbinderiet. Evaggelos kände sig lycklig eftersom han trodde att han hade allt; han hade en tjej som älskade honom, jobbade som tunnbindare på det lokala fabriken och bodde gratis på tunnbinderiet. Men när en dag frågade han prästen Nikolaos om vad som krävs för att gifta sig, upptäckte han att han saknade giltig efternamn vilket bromsade hans och Eirinis planer om giftermål. Han var ju känd som Evaggelos Dougias (likaså som Dimitrios Dougias 17 och Sofia Dougia 16 som också bodde på tunnbinderiet) men det var så att säga hans yrke som var efternamnet. Dock, eftersom hans beskyddare och arbetsgivare Menelaos kunde intyga med något sorts handskrivet personbevis att han hette så, godkände prästen beviset och de kunde till slut gifta sig och bli till äkta paret Eirini och Evaggelos Dougias. I samma veva fick även både Dimitrios och Sofia var sin giltiga personbevis med samma efternamn. Ovissheten om släktskapet var äkta eller ej, störde ingen. Sannolikheten på att prästen var far till alla barn som via honom hamnade, uppfostrades, bodde och jobbade på fabriken var stor. Det enda som man säkert visste var att det handlade om grekiska barn, allt annat var ju otänkbart. Prästen Nikolaos och fabriksägaren Menelaos var ju bästa vänner och ställde alltid upp för varandra.

Evaggelos fick aldrig reda på var han kommer ifrån och vems barn han egentligen är. Det enda han hade var legitimationen i papper han hade fått från prästen där det stod att han var född i Sparta 1872 och var döpt till Evangelos. När Maria och den 55-åriga Menelaos dog med en månads mellanrum av troligtvis plötsligt hjärtfel sommaren 1892 tog dem med sig hemligheterna. Den enda i livet som eventuellt visste något om Evaggelos, Dimitrios och Sofias förflutna var prästen Nikolaos och möjligheten att något skulle komma ut från honom var minimal. Så, Evaggelos och Eirni var helt plötsligt ensamma arvingarna som tog över och drev verksamheten vidare med Dimitrios och Sofia som fabrikens arbetskraft. Familjen Dougias hade blivit till med familjens namn som arbete och eget varumärke!

Familjen Dougias utvandrar till Smyrna

Några år senare insåg Evaggelos och Eirini att beställningarna av tunnband minskade och inkomsterna inte räckte till mat och fabrikens vardagliga uppgifter. Så, i början av 1900-talet tog den lila familjen det svåra beslutet att sälja fabriken och använda pengarna för att söka lyckan i den tidens största och mest välmående stad Smyrna, där enligt rykten fanns mycket jobb och det grekiska befolkningen var störst. Att Dimitrios och Sofia skulle följa med, var det en självklarhet. Väl i Smyrna var det bara att konstatera att rykten om jobb stämde och deras framtid skulle förbättras snabbt. Redan i hamnen blev dem omgivna av folk som frågade om de ville ha jobb eller boende.

Familjen etablerar sig

Med det lila kapitalet de hade kvar, kunde de hitta ett litet halvrisigt hus med två rum och ett olivträd utanför. Där fick Evaggelos och Eirini eget rum medan Dimitrios och Sofia fick dela rum. Killarna kunde redan första dagen hitta jobb i hamnen och tjejerna inom kort i Smyrnas enda grekiska textilfabrik. Evaggelos och Dimitrios jobbade i hamnen ca 10 timmar om dagen och sedan jobbade dom med renoveringen av huset medan tjejerna jobbade runt 9 timmar om dag på fabriken och hade därför tid att både handla, laga mat och även hjälpa killarna med huset. De första åren fanns inget annat än bara jobb, mat och sömn. Alla pengar sparades och inga onödiga inköp gjordes. Under tiden hade Dimitrios träffat en tjej från Atensom hette Anna och också jobbade på textilfabriken medan Sofia hade blivit kär i en kille som hette Panos Pissanos och jobbade med tjärbränning (pissa på grekiska). Inom kort flyttade Sofia ut och bodde tillsammans med Panos i hans enrummare medan Anna flyttade in till Dimitrios rum.

Familjen Dougias får utökning

Alla trivdes och kände sig lyckliga, dock inga stora ändringar hände i deras liv, de fortsatte att jobba och leva spartanskt fram tills att tankar på att skaffa barn kom runt 1910. Bägge par satte igång samtidigt och det tog inte lång tid innan både Eirini och Anna blev gravida. Oktober 1911 kom till världen Evaggelos & Eirinis första barn, en pojke med blond hår och blå ögon som fick namnet Nikolaos för att hedra prästen från Sparta. En månad senare, november 1912 kom Dimitrios och Annas barn och fick namnet Evaggelos för att hedra brorsan. I början av 1913 kom till världen Panos och Sofias första barn som fick namnet Giorgos. Samma år 1913 mitt på sommaren kom till världen Evaggelos & Eirinis andra barn, också en pojke som fick namnet Dimitrios för att hedra brorsan. 1917 kom till världen Evaggelos & Eirinis tredje barn, en pojke igen som fick namnet Kostantinos. Och till slut 1920 kom i världen Evaggelos & Eirinis 4e barn, en efterlängtad flicka som fick namnet Eugenia.

Familjen drabbas hårt av kriget

Där lyckan blev till katastrof. I september 1922 sattes Smyrna i mordbrand och hela den grekiska befolkningen tvingades lämna sina hus i panik. Smyrnas katastrof var en faktum och alla vuxna par (Evaggelos och Eirini, Dimitrios och Anna, Panos och Sofia) dog antingen i mordbranden som härjade över hela Smyrna eller dödades dem under den stora flykten i hamnen 13-14 september. Dock, samtliga sex barn klarade sig och leddes till hamnen tillsamman med tiotals andra barn som kunde med de två 11åriga kusinernas Nikolaos och Evaggelos hjälp komma på en båt som skulle till Pireus i Grekland. Minstingen Eugenia var svårchockad och stoppades i en potatissäck som med hjälp av Nikolaos och Evaggelos kunde bäras till båten som skulle till Pireus.

Den lilla familjen anlände till Pireus

Efter flera veckors resa i egeiska arkipelagen kom den föräldralösa familjen Dougias till Pireus i slutet av oktober 2022. De sex familjemedlemmarna där den 11-åriga Nikolaos var den äldsta och 2-åriga Eugenia den yngsta, delades tillsammans med en miljon människor (de flesta barn) till tre grupper, norra- mitt- och södra-gruppen. Vår familj hamnade i mitt-gruppen och fördes till Thision-templet i Aten där de fick bo i egen tält. I tälten fanns redan mat och vatten. De två kusinerna Nikolaos och Evaggelos som båda hade gått 5 år i den 6-åriga grundskolan var redo till rollen som pappa och mamma till 4 små barn. Ansvaret delades efter behov och det gick så pass bra att alla var glada och nöjda utan någon vuxen som sa vad de skulle eller inte fick göra. Nikolaos som var mycket nyfiken och positiv kunde Inom kort hitta sin väg som familjens ledare och jobb-entreprenör. Ingen tid fick gå till spillo. Med Evaggelos, Dimitrios och Giorgos hjälp, började han att samla fimpar från marken och när han tyckte att de hade tillräckligt många, sprättade upp dem och blandade all tobak ihop. Sedan bad han intillboende-rökare om hjälp och frågade om han kunde få ett ciggpapper och lära honom rulla en cigarett med den nyss begagnad-blandade tobak. Mycket nöjd av experimenten; sedan tog han hand om småttingarna Eugenia och kostas med hygienen som han hade redan lärt sig av kvinnor på båten till Pireus hur man gör. När var de klara berättade han till resten av familjen medan de åt middag om tankarna och affärsplanen om cigg-tillverkning av begagnad blandad tobak som man lättkunde hitta på Atens gator.

Nikolaos, en ung kreativ entreprenör

Succén var ett faktum och inom kort fylldes tälten av hundratals fimpar som skulle bli handgjorda cigaretter till försäljning. Nikolaos bestämde att priset för en cigg skulle vara hälften av Peripteros (pressbyrå) pris. Han hittade en skokartong som med hjälp av en bit snöre kunde han hänga på axlarna som sedan prydligt skulle fyllas med färdiga cigaretter. På framsidan av skolådan skrev han så fint han kunde Handgjorda starka cigaretter. Första dagen gick han omkring runt templet där bara flyktingar bodde. Andra dagen knallade han neråt till Monastiraki, Atens härligaste plats med massor av människor, bilar, affärer och även en gigantisk andrahands marknad. Där gick han till Periptero och köpte ciggpapper samt 10 riktiga cigaretter med filter. Han tog ut tobaken från de 10 cigaretterna och sparade oskadad pappröret med filter kvar. Senare blandade det nya fräscha tobaken med det gamla begagnade tobaken i tälten, bara för att förbättra kvaliteten på sina egna cigg eftersom några kunder hade klagat att de smakade för mycket tjära och hostade. Nästa experiment var att fylla de 10 filter-papprören med det nya blandningen och på det sättet fördubbla produktutbudet till hela två varianter, cigg med filter och cigg utan filter. Tredje dagen gick han igen runt Thission templet och försökte hitta de rökarna som köpte av honom första dagen för att försöka sälja de nya förbättrade tobaksblandningen till samma pris samt det nya produkten, handgjort cigg med filter. Alla som köpte bekräftade att de smakade mycket bättre vilket gjorde Nikolaos glad och stolt. Han kunde nu med glädje och lite skämtsamt berätta för familjen att stora affärer är på gång. Dock, visste han inte ens själv hur bra det skulle gå få för honom och hans affärer så småningom.

Nikolaos hittar till Psirri-torget, en stad i staden

Efter ca en vecka runt Thission och Monastiraki, hittade Nikolaos genom Miaouli-gatan till Psirri-torget där hans cigaretter blev så populära att han och familjen jobbade från morgon till kväll för att hinna med efterfrågan. Anledningen till efterfrågan var att den delen av staden var full av små skofabriker där den starka limmet man använde till skotillverkning gjorde att sko-arbetarna tappat lukt och smack-sinnet så mycket så att Nikolaos cigaretter smackade riktigt bra och dessutom var mycket billigare än Peripteros cigaretter. En perfekt kundkrets! Men det som var mest intressant var att Nikolaos blev mycket omtyckt av arbetarna för sin sociala förmåga och han själv mycket förtjust i skotillverkning. Han tyckte att det var magiskt och satte ofta bredvid någon arbetare för att bara titta på hur en skoläst klädes av läder i olika färg och form för att så småningom bli skor. Så klart ville han prova och så händig som han var tog det inte mer än ett par dagar innan han blev erbjuden jobb av fabrikanten som hette Tsaggaris Stefanos (Tsaggaris betyder just skomakare). Han skulle arbeta tio timmar om dagen som både inlärning och arbetare samtidigt med mat och boende som betalning. Han tackade ja direkt för att lite senare berätta att det fanns mer arbetskraft i familjen och att villkoren för att han skulle arbeta där var att även familjemedlemmarna skulle få tack överhuvudet. Förhandlingarna var hårda men samtidigt roliga och resulterade till att både Nikolaos och Evaggelos (som också ville och kunde jobba i fabriken) fick jobb med mat och boende för alla i två olika ställe. Nikolaos och Evaggelos jobbade och sov på golvet i fabrikens kontor medan de andra fyra kunde få sova hos ägarens hus som låg i närheten på gatan Taki 13, ett stort tvåvåningshus med uteplats och ett mullbärsträd i mitten. Kusinerna Dimitrios, Giorgos och Kostadinos skulle lära sig läsa och skriva samt hjälpa Stefanos fru Stella med hemarbete. Lilla Eugenia följde Kostadinos som en svans och försökte hjälpa med allt. Alla var nöjda, speciellt den barnlösa familjen Stefanos och Stella som fick ta hand om 4 barn. Nikolaos och Evaggelos fick klara sig själva men de åt tillsammans med hela familjen i huset varje söndag och även fick tvätta kläder och även sig själva i familjens badkar.

Familjen Tsaggaris blir fosterfamiljen för Dougias

Både familjen Tsagaris och den lilla familjen Dougias var överlyckliga. Dimitrios, Kostadinos och Giorgos placerades så småningom i rätt klass i skolan medan lilla Eugenia var antingen hemma med Stella eller följde hon också till fabriken när Stella skulle ditt och jobba. Nikolaos och Evaggelos jobbade i fabriken och blev snabbt mycket omtyckta av alla andra arbetare samt folk runt Psirri-torget där koutsavakides alias magges hade koll på allt och alla. Koutsavakis kallas en person som lever på andras bekostnad, som haltandes tar sig fram med en tuff gångstil medan den vänstra kavajärmen hänger löst på sidan av kroppen. Den högra armen ska ju enkelt och snabbt få tag i stilleto (vapenkniv) för att hota och i värsta fall användas om någon inte ville finna sig i maggas krav. En maggas är kompis med alla som lyder honom och hjälper "frivilligt" med lite mat, retsina eller ouzo samt lite fickpengar till andra behov. En maggas ska inte förväxlas med en tjuv eftersom när man inte fick som man ville, gick han direkt in i den taverna som önskade, beställde mat och dricka och när han var klar gick utan att betala. Samma sak gällde när han skulle handla på periptero cigg och tuggummi. Dessutom var en maggas tjuvarnas mardröm eftersom han skyddade alla dom som ville och fick hjälp av. I Nikolaos fall, gällde de starka cigaretterna så klart som han fortsatte att tillverka och sälja på kvällarna ochsom han fick aldrig betald av någon maggas. Men Nikolas protesterade aldrig så länge han fick gå in alla tavernor och ouzeri för att sälja sina cigg.

Familjen Dougias avancerar

Så fortsatte livet i några år till. Parallellt någonstans i Pagrati (ett välmående område bakom Kalimarmaro Stadium) I mitten av augusti 1926 föddes en liten flicka vid namn Evaggelia Hatzidimou som senare i livet skulle bli Nikolaos fru. Så fort Nikolaos och Evaggelos fyllt 18 år skaffade dem legitimation och kunde hyra ett litet rum hos en familj som också bodde i sitt eget hus på Taki-gatan. Nikolaos och Evaggelos hade sparat rätt mycket pengar och funderat på starta en mellanhands-rörelse. De skorna som tillverkades i Tsagaris-fabriken köptes direkt av Atens skobutiker som ägarna själva hade hittat till Psirri-torget där alla skofabriker låg. Nikolaos idé var att välja och därmed monopolisera 2-4 högklackade damskor som han tillsammans med Evaggelos skulle demonstrera och sälja till Atens skobutiker som eget varumärke Dougias. Det blev succé direkt och firman Dougias registrerades 1930 som skogrossist. Affärerna växte snabbt och efterfrågan av Dougias högklackade skor blev så stor så att kusinerna sökte sig till nya skotillverkare på Psirri-torget som kunde tillverka liknande skor. Bra tänkt och gjort! Dock var det nu dags att skaffa utrymme för att kunna få alla nya skor levererade som sedan skulle sorteras, för att i sin tur levereras till skobutikerna på Ermou-gatan som startade på Monastiraki-torget och slutades på Syntagma-torget, Atens absoluta centrum och hjärta. På Miaouli-gatan 21 fanns en ledig lokal lagom stor, grabbarna slog till direkt och kontrakt tecknades med fastighetsägaren vid namn Karvounis.

Det var naturligtvis en självklarhet att alla i familjen skulle hitta något att göra i den nystartade verksamheten. Nikolaos roll var redan klar, det var han som hade direkt kundkontakt samt ansvarade för beställningarna och leveranserna till deras butiker. Evaggelos tog hand om tillverkarnas leveranser när de kom till affären på Miaouli-gatan samt övriga samarbetet med tillverkarna. Kusinen Giorgos som var klar med skolan tog hand om administrationen, siffror och pappersarbete. Syskonen Dimitrios och Kostadinos tog hand om affärens skyltfönster, städning, målning och annat som behövdes dock under 16-årige Dimitrios ledning. Lilla Eugenia som fortfarande var Stellas svans, hade ett par år till för att bli klar med grundskolan och hjälpte till med transportera lite mat och dricka till grabbarna eller annat springjobb då hon kunde och var ledig. Framgångarna fortsatte på samma sätt i 10 år och familjen hade bra med pengar för att skaffa sig eget hus. Drömmen sprack i slutet av 1940.

Familjen Dougias drabbas igen av krig

1 september 1939 startar Hitler i Tyskland andra världskriget genom att anfalla Polen. Ett år senare den 28 oktober 1940 överlämnade Italiens Mussolini ett dokument till Metaxas, Greklands premiärminister, där han krävde att Grekland ska överlämna Korfu, Saloniki och Kreta till Italien. Metaxas vägrade och Italien började invadera Grekland via Albanien samma dag. Både Nikolaos och Evaggelos blev inkallade omedelbart till Atens militära anläggning som inte låg långt från Thission. Därifrån transporterades dom till Albaniens gränser där grekiska fronten var. Det visade sig att detta var en lätt match för Grekland då Italienarna besegrades och lämnade både Grekland och Albanien i fred i början av januari 1941. Den grekiska glädjen var stor men tyvärr väldigt kortvarig; bara 3 månader senare den 6 april 1941 invaderade Tyskland Grekland via Bulgarien. Tyskland ockuperade Grekland snabbt och effektivt och på det sättet blev det inte speciellt blodigt. Däremot byggdes en grekisk motståndsrörelse där alla de stora pojkarna i familjen, Nikolaos, Evaggelos, Giorgos och Dimitrios gick med.

Familjen Dougias på benen igen då kriget är slut

Den 7 maj 1945 kapitulerar Tyskland villkorslöst och andra världskriget tar slut. Glädjen var stor, kärleken sprudlade och folk festade på gatorna dagarna i enda genom att dansa, sjunga, pussas och kramas med vem som helst. Nya par bildades inom sekunder bokstavligt talat och det sägs att Greklands befolkning fördubblades mellan 1945 och 1950. Sommaren 1945 återupptogs familjens affärerna igen och firman AFOI DOUGIA bildades med Miaouli-gatan 21 som gemensam adress i två våningar för både tillverkning, grossist-verksamheten och butik. Syskon Nikolaos, Dimitrios och Konstantinos tar hand om grossistverksamheten med Nikolaos som ledare, medan kusinerna Giorgos och Evaggelos tar hand om tillverkning och försäljning i butiken.

Familjen Dougias växer så det knakar

Under krigets tid hade även våra familjemedlemmar skaffat nya kontakter och vänner. Giorgos träffade Dafni från Pireus och kärlek uppstod. Paret gifte sig sommaren 1945 och flyttar till Pireus där sonen Boulis föds ett år senare. Lilla Eugenia blev ihop med en av Stefanos Tsaggaris arbetare vid namn Petros Tselepis, som slutat hos Tsaggaris och startat egen sko-verksamhet på Protogenous-gatan vid Psirri-torget. Paret gifte sig direkt, flyttade ihop och får snart en son vid namn Koulis. Under samma år gifter sig även Evaggelos med Rirri från Nikaia, ett förort mellan Aten och Pireus, där Rirri bor med sina föräldrar i ett halvbyggt flyktinghus som man fick från regeringen och bestod av ett kök ett badrum och ett rum, men som skulle bli en trerummare när det skulle byggas klart. Samtidigt hade även Dimitrios hittat sin kärlek i samma förort Nikaia; hon hette Anthula och paret gifter sig 1946. Deras första barn föddes våren 1947 och fick namnet Evaggelos Dougias tou Dimitriou. Kostadinos hittade kärleken hos Chrisoula, en tjej från Psihiko, en nära förort norr om Aten.

Under samma tid hade den 20-åriga Evaggelia Hatzidimou från Pagrati hittat kärleken i en amerikansk marinsoldat vid namn Athanasiou från den amerikanska örlogsfartyget som då fanns i Pireus hamn. Athanasiou var på besök i Aten och träffade Evaggelia på en balett-uppvisning som Evaggelia jobbade på. Hur kommunikationen mellan paret gick till är en mysterium eftersom ingen av dom kunde varandras språk. Under 1947 blev Evaggelia med barn som föddes i slutet av året och fick namnet Nikolaos Athanasiou. Det lilla familjen levde som särbo och träffades rätt sällan då pappa Athanasiou var ledig från sitt arbete på örlogsfartyget. Ett par år senare träffade Evaggelia sin stora riktiga kärlek, den 36årige Nikolaos Dougias också denna gången på balett-jobbet. De blev snabbt mycket kära i varandra och Evaggelia lämnade föräldrarnas hus i Pagrati för att flytta ihop till Nikolaos hus på Taki 13 vid Psirri-torget. Evaggelia hade berättat om Athanasiou och barnet samt sitt beslut att separera från Athanasiou men att hon ville gärna behålla lilla Nikolaos. Nikolaos Dougias hade inget emot det men det hade tyvärr Athanasiou som i sin ilska att han blev petad, tog lilla Nikolaos med sig när örlogsfartyget lämnade Pireus i oktober 1951.

Samtidigt som Evaggelia flyttar in på Taki 13, flyttar ut ägaren Stefanos med sin Stella och flyttar till ett hus i Atens norra förort Marousi. Så, hela huset på Taki 13 är uthyrd nu till familjen Dougias kvarstående medlemmar Nikolaos och Kostadinos med sina tjejer Evaggelia och Chrisoula. Dimitrios och Anthula har köpt huset som de flyttade sedan 1946 och bodde i Nikaia. Då blir Dimitrios och Anthula med sitt andra barn, en pojke igen som fick namnet Leonidas Dougias tou Dimitriou, medan Kostadinos och Hrisula skaffat sitt första barn, familjens första tjej som får namnet Eirini Dougia tou Kostadinou.

I slutet av 1951 upptäcker Evaggelia att hon är gravid igen, men hon är osäker med vem. Logiskt borde vara att det är Nikolaos som är pappan och så bestämmer sig därför att behålla hemligheten för sig själv och inte säga någonting till någon. Hon är helt enkelt gravid tillsammans med Nikolaos. Barnet föds vid 12-tiden fredagen den 13 juni 1952 och får namnet Evaggelos Dougias tou Nikolaou. I slutet av 1952 gifter sig Kostadinos med Chrisoula och flyttar ihop till hennes hus i Psihiko där deras andra tjej föds och får namnet Sofia Dougia tou Kostadinou. Dimitrios och Anthula skaffar sitt tredje barn en efterlängtad tjej, (den andra blond och blåögd i familjen, den första är ju farbror Nikolaos) som fick namnet Eirini Dougia tou Dimitriou. Under 1953 förds ytterligare två barn i den stora Dougias-famljen; På våren 1953 föds den första pojke i Kostadinos och Chrisoulas familj som får namnet Evaggelos Dougias tou Kostadinou medan den 3e December 1953 födds den första tjej i Nikolas och Evaggelias familj som får namnet Eirini Dougia tou Nikolaou. Ett år senare skaffar Chrisoula och Kostadinos sitt 4e barn en tjej som får namnet Basiliki Dougia tou Kostadinou.

Så, alla tre syskon Nikolaos, Dimitrios och Kostadinos har fått sitt Evaggelos och Eirini varsin som enligt den grekiska traditionen var ett måste för att hedra farfar och farmor. Kommer ytterligare barn i familjen som t.ex. då Leonidas, Sofia och Basiliki kom, tas namnen från morfar mormor. Det var bara kusinen Evaggelos med sin Rirri som dröjde med att skaffa barn eftersom de ville först bygga huset i Nikaia klart innan familjen växte ytterligare. Detta hände 1960 samtidigt som deras första barn kom till värden vid namn Poppi. Ett år senare i slutet av december på Juldagen kom deras andra barn till världen, också en tjej som fick namnet Katerina vilket var det sista barn som föddes av den ursprungliga 6-medlemiga föräldralösa familjen Dougias som lämnade Smyrna september 1922.

Afoi Dougia blir ett sko-varumärke

Afoi Dougia är en kortfattning av ADELFOI DOUGIA som betyder Syskon Dougia. Man skulle kunna säga att verksamheten rullade oavbrutet för att hinna med allt. Firman som var uppdelad i tre delar hade tillverkningen av handgjordadamskor på övervåningen måndag-lördag från 7-tiden på morgonen till 19-tiden på kvällen och sköttes endast i ledningen av Giorgos med 10 arbetade skomakare. Butiken på bottenvåningens framsida med skyltfönstren sköttes av Evaggelos samma dagar mellan 9-tiden på morgonen och 20-tiden på kvällen och hade hjälp av en tjej vid namn Olga. På bottenvåningens backsida och längst in i lokalen satte Nikolaos och samlade och förberedde alla beställningar som kom från Dimitrios och Kostadinos som åkte runt i hela Grekland både på fastlandet mellan Alexandroupolis i norr och Kalamata i söder, samt alla de stora öarna från Korfu i norr till Kreta och Rhodos på söder. Till sin hjälp hade Nikolaos 4 killar för att ta emot leveranser och skicka beställningarna samt en tjej till bokförare och revisor. Dimitrios var den första som skaffade körkort och därför blev han som körde firmans nyköpta bil Mercedes 170 på fastlandet proppfullt med skomodeller och prover som visades direkt i skobutikerna som var intresserade av att beställa Afoi Dougias breda och högkvalitativa sortiment av handgjorda damskor. En parallellt verksamhet i herrskor hade Eugenias man Petros Tselepis startat på sin lokal på Protogenous-gatan bara 50 meter ifrån från Miaouli-gatan. Det passade Eugenia perfekt som ville helst vara med sin ursprungliga familjen så mycket och ofta som möjligt. Affärerna blomstrade för alla och pengarna fyllde alla kassor och fickor. En stor lastbil var bokad varje dag utanför Afoi Dougias adress för att skicka iväg alla försändelse från Mialouli-gatan till olika transportföretag i Aten och hamnstaden Pireus för vidare leveranser till hela Grekland, från Alexandroupolis i norr till Kalamata i söder, samt nästan alla stora öar i både ioniska och egeiska arkipelagen. Skobutikerna runt om i Grekland skulle bara sälja skor från Afoi Dougia.

Familjen Dougias Författare

Det här var den sanna historien om familjen Dougias fram tills alla 6 föräldralösa barn kom tillbaka till Aten och med Nikolaos som ledare kunde de skaffa ett nytt rikt liv i alla avseende.

All information kommer från de två 11-åriga; Nikolaos Dougias (barn till Evaggelos och Eirini från Sparta) samt Evaggelos Dougias (barn till Dimitrios från Sparta och Anna från Aten). Måste också nämnas att historien är bekräftad av många som hade träffat barnen på båten till Pieaus och även deras liv i Atens flyktingförläggning. Nikolaos blev en hjälte i folks mun runt Monastiraki och Psiri där alla hade hört deras historien. Fram till 1972 hade den 20-årige författaren och son till Nikolaos hört historien och många detaljer om den hundratals gånger av människor som levde nära familjen Dougias. Även farbror Evaggelos blev en kändis tack vare sin stora karismatiska, glada och trevliga sätt att umgås med alla.

Av personliga skäl kommer historien om Familjens Dougias att ta slut här eftersom risken för missförstånd och felaktigt information vid fortsättning är stor och känslig.

Författaren

Dougias Evaggelos, Nikolaos ochEvaggelias barn